Det är inte lätt att vara sig själv i dessa de yttersta dagarna.
Man ska vara bekräftad för att få vara med. Det betyder alltså att någon
eller några andra, enskilda eller institutioner, ska gå i god för en. Som
uråldring är det knepigt värre att hitta folk som är villiga att gå i god
för en. Man är inte längre att räkna med efter 65., inte värd besväret.
Ni vet hur det är, medelålders personer som jag känt i hela dess liv tittar
plötsligt förbi när vi passerar varandra på gatan, armbåge vid armbåge.
Andra återigen kallar en vid annat namn än det folkbokförda. Etc. Man vandrar
vidare, obekräftad. Efter 65 befinner vi oss plötsligt och utan föregående
varning i ett ego-samhälle där själv är bästa dräng och där bara jag bekymrar
sig om mig.. Så är det. Man ser inte andra för bara sig själv. För att återfinna
sig själv fullt färdig kan man då i nödfall köpa sig bekräftelse. Man kan
alltså lämpligen söka upp en auktoriserad terapeut, som mot betalning talar
om för en att man faktiskt existerar. Eller kan man anmäla sig till diverse
kurser. Har ni någon gång funderat över hur det kommer sig att uråldringar
går på kurs på kurs.. Lär sig engelska för livet, ett liv som sannerligen
är obekräftat i dessa da´r. Eller lär sig allt om |
|
datorer, trots att man inte har
en tanke på att skaffa sig någon. Eller knyter man ryor eller tar 20 poäng
i konsthistoria. Varför? Ja inte därför att man känner ett obändigt behov
av att bilda sig strax för målgång utan för att, ja just det, bli bekräftad.
Läraren tittar då och då på en, inte sant, säjande: "Du där som har levt
ett så spännande liv mitt i stormens öga, du kan givetvis ge oss ett intressant
besked om hur du av alla skulle tackla det här problemet." I det ögonblicket
är man inte riktigt på det klara med vilken kurs man är på och svarar följakltigen:
"Javisst…" Läraren väntar tålmodigt en kvart, därefter uppmuntrande: "Mycket
intressant, i sanning!" Man kan förstås också för att vinna bekräftelse
begå lagbrott. Slå ner någon obevakad tonåring till exempel. Då blir man
tilltalad med nummer och namn, samt införd i brottsregistret, som man vid
behov kan hämta bekräftande utdrag ur. Eller ännu hellre snatta lakritsremmar
i butiken. Eller resa utomlands inom det gränslösa EU, med passet i bakfickan.
Då och då titta och nicka bekräftande mot sin egen avbild från tidigt 80-tal.
Eller vänder man sig på andra sidan och somnar om. |