Make your own free website on Tripod.com

Bara jag bryr mig om mig

Det är inte lätt att vara sig själv i dessa de yttersta dagarna. Man ska vara bekräftad för att få vara med. Det betyder alltså att någon eller några andra, enskilda eller institutioner, ska gå i god för en. Som uråldring är det knepigt värre att hitta folk som är villiga att gå i god för en. Man är inte längre att räkna med efter 65., inte värd besväret. Ni vet hur det är, medelålders personer som jag känt i hela dess liv tittar plötsligt förbi när vi passerar varandra på gatan, armbåge vid armbåge. Andra återigen kallar en vid annat namn än det folkbokförda. Etc. Man vandrar vidare, obekräftad. Efter 65 befinner vi oss plötsligt och utan föregående varning i ett ego-samhälle där själv är bästa dräng och där bara jag bekymrar sig om mig.. Så är det. Man ser inte andra för bara sig själv. För att återfinna sig själv fullt färdig kan man då i nödfall köpa sig bekräftelse. Man kan alltså lämpligen söka upp en auktoriserad terapeut, som mot betalning talar om för en att man faktiskt existerar. Eller kan man anmäla sig till diverse kurser. Har ni någon gång funderat över hur det kommer sig att uråldringar går på kurs på kurs.. Lär sig engelska för livet, ett liv som sannerligen är obekräftat i dessa da´r. Eller lär sig allt om   datorer, trots att man inte har en tanke på att skaffa sig någon. Eller knyter man ryor eller tar 20 poäng i konsthistoria. Varför? Ja inte därför att man känner ett obändigt behov av att bilda sig strax för målgång utan för att, ja just det, bli bekräftad. Läraren tittar då och då på en, inte sant, säjande: "Du där som har levt ett så spännande liv mitt i stormens öga, du kan givetvis ge oss ett intressant besked om hur du av alla skulle tackla det här problemet." I det ögonblicket är man inte riktigt på det klara med vilken kurs man är på och svarar följakltigen: "Javisst…" Läraren väntar tålmodigt en kvart, därefter uppmuntrande: "Mycket intressant, i sanning!" Man kan förstås också för att vinna bekräftelse begå lagbrott. Slå ner någon obevakad tonåring till exempel. Då blir man tilltalad med nummer och namn, samt införd i brottsregistret, som man vid behov kan hämta bekräftande utdrag ur. Eller ännu hellre snatta lakritsremmar i butiken. Eller resa utomlands inom det gränslösa EU, med passet i bakfickan. Då och då titta och nicka bekräftande mot sin egen avbild från tidigt 80-tal. Eller vänder man sig på andra sidan och somnar om.
FÖRSTA SIDAN   NÄSTA SIDA