KAJUS SPRÅKLÅDA

KÅSERIER:

Konsten att bli gammal

Gammal man

Hör du illa gubbfan?!

Min bästa tid är nu

Anpassad vid mogen ålder

Att vara gammal och anpassad

Bara jag bryr mig om mig

Åter till naturen

Krossa Malmö

Vem är jag?
En gammal man, en uråldring, 75, som vägrar att lägga sig tillrätta på sofflocket. Som fascineras
av den nya tekniken, och vars främsta vapen i kampen för överlevnad är datorn (se nedan!). Så
är det ställt. Kaj Nohrborg heter jag och vill ni mejla är adressen: valfrid@tiscali.se

Vem var jag?
Journalist en gång, på bl a Expressen i Stockholm och Sydsvenskan i Malmö. Selfmade. Dessförinnan var jag allt mellan himmel och jord - sjåare i hamen, biografvaktmästare, telegram- redigerare på AP, och bildarkivarie på Stockholms-Tidningen. Lövsågade pussel och nasade bilförsäkringar för M. Därefter mera stadigt skådespelare, I Finland och på Norrköpings och Uppsala stadsteatrar, Intiman i Stockholm o s v. När jag tio år senare i ett anfall av sanning och konsekvens sa mig att jag inte var begåvad nog för scen och salong backade jag och återknöt till tidningsbranchen. Jag vart myndig. Jag har förstås författat en del också. I synnerhet har jag med en fot i graven kommit att ägna mig åt konsten att bli gammal. För det är en konst ska ni veta.
Ni ska för övrigt också veta, att den som åstadkommit den här hemsidan är min synnerligen gode vän, den guldkantade mystikern och magikern Alan Vejr, som ni kan ta del av på hans alldeles egna hemsida http://move.to/alanvejr



Och så var det då konsten att bli gammal, min datortyglade käpphäst: Jag och min dator... ja alltså, jag är ju en gammal stöt, som efter vad Sifo har fått för sig ägnar sin väl tilltagna fritid åt att förbanna datorer och alla andra konstiga apparater. Det var bättre förr, säjer Sifo, då ropade vi till varandra. Som det nu är ropar vi för döva öron, till telefonsvarare och andra mekaniska röster: "Just nu är det många som ringer till oss..." Flertalet pensionärer, säjer Sifo, väljer att ställa sig utanför. Man anammar inte den nya tidens underbara kommunikationsredskap. Blyerts och suddgummi var bra nog åt far och mor och huvudräkning trimmade de små grå när man var redo att lämna folkskolan för livet och verkligheten. Bättre förr? Jag älskar min dator, jag en avvikare, en statistisk flottfläck. Den är ny för året och byggd av Martin, 18, min dottersons bästis. När han var färdig med sitt högfrekventa hantverk två dygn senare hade han slagit ut en av telefonerna i huset, samt fått skrivaren att begära time-out, som det stod skrivet på skylten.. En baddarns pojk! Själv är jag ingen baddare, men trevar mig fram med ivriga fingrar över tangentbordet, upa, på jakt efter alla dessa "oanade möjligheter" av vilka internet är proppfullt, som bredbandsoperatörerna ropar. Spännande! Söker, finner... Så bra att man inte kan allt bara för att man är uråldrig.