| Det är en hel del som inträffar
vid 65. Utan föregående varning är man inte bara pensionär sådär i största
allmänhet, man är omyndigförklarad. Vid 64 var man en knepig fan, som fixade
både det och detta. Man klarade av att svara i telefonen och man kunde i
nödfall skruva i en skruv eller torka disken. Vid 65 tacklar man av över
en natt och stiger upp nästa morgon handfallen och utan varje uns. Det heter
ju bevars att äldre människor kanske inte är så raska som 20-åringarna,
men att man istället vid mogen ålder har samlat på sig en massa erfarenheter
och visdom och slikt. En vandringssägen och en lögn så god som någon. Tro
inte på den! Av erfarenheter återstår intet när man är 65. En året äldre
hustru har en ständigt återkommande fråga när man vill till: - Älskling,
klarar du det eller detta? Eller: - Låt barnen eller ännu hellre barnbarnen
tvätta fönstren, något ska de väl göra som tack för att vi , d v s jag,
har fött fram dem och låtit dem se dagens ljus. Eller: - Jag vill visst
inte såra dig, men du har ju aldrig varit särskilt händig, och har du inte
haft tummen mitt i handen förut så befarar jag att du har den där nu. Så
låt hammaren vara. Och spiken...Eller: - Du kan ta det lugnt nu, det har
du förtjänat. Jag diskar, det har j a g förtjänat. De ovan berörda barnen
och barnbarnen beter sig på samma sätt. Eller: - Jag kan läsa högt för dig
|
|
morfar, om du nu inte..."...
orkar läsa själv gamle man", vill den välartade gossen ha sagt. Eller: -
O nej lilla far, inte ska du behöva gå ut med soporna. Du har ju en frisk
och rask dotter, som sågärna... Etc. Alla är så välmenande att man
storknar. Ingenting klarar man själv. Mamma lägger fram rena kalsingar varannan
dag och handlar desamma när de förra är utslitna. Dottern går inte bara
ut med soporna när jag just står i begrepp med påsen i högsta hugg, hon
syr i knappar och stryker skjortor, som hon tumlat om med i tvättstugan
dessförinnan. Sonen kör upp mig varän jag vill. Jag är alltså förmenad rätten
att åka kommunalt. I varje fall ensam... Barnbarnen handlar smågodis åt
mig var fredag och prackar på mig bingolotter var lördag. Och där sitter
de då med hand å hand, min hand, och pluppar i utropade nummer. Häromveckan
vann jag en Volvo för 265 000 kronor, plus gratis bensin i femtio år. Barnen
passade på eftersom jag givetvis inte vid mina överår torde framföra fordon.
Och man drog lott om ekipaget och dotter Molly vann och lovade att vid behov
köra mig fram och åter över Öresundsbron. För den goda sakens skull, och
för att hålla den negativa statistiken vid lagom liv. Så går en dag än från
vår tid och kommer icke mer. Och inte blir man yngre. Och inte visare heller.
Och erfarenheterna kan du glömma. |
KONSTEN ATT
BLI GAMMAL