| Det är inte lätt att vara till lags.. Man vill vara observerad, som det
heter på nusvenska, också ålder. Iakttagen. Istället är man före detta.
Det är väl bara så i västerlandet, säjs det. I Kina och andra länder utan
vårdhem och äldreboende, utan fängelser och förvaringsanstalter för kära
mamma och kära pappa, där rentav vördar man sina gamlingar, också om det
i själva verket är arvet man vördar. Vad vet jag… I alla fall är man fortfarande
någon också efter pensionen. Barn och barnbarn är ack så snälla, men på
det där lite frånvarande sättet som tar sig uttryck i en klapp på huvudet
och ett "god dag yxskaft".. Låter jag bitter? Inte det bittersta kan jag
försäkra! Och varför inte? Därför att jag har läst på och följaktligen inte
väntar mig annat. Till lags, det innebär i praktiken att man gör sig till.
Man smickrar fyrtiotalister och likställda, som fortfarande står mitt i
livet. Man ser till att hålla också surkatten på gott humör och de välvilliga
också fortsättningsvis välvilliga. Det är förstås också andra än barn och
barnbarn man har anledning att vara till lags när man närmar sig ättestupan.
Man ska vara Gud till lags förstås, men också djävulen, som står staty i
Madrid och ser så snäll och harmlös ut att man rentav börjar tro på honom
igen. Man ska alltså vara Gud till lags. |
|
Det är viktigt. För hur det nu är och inte är, jag har väl
hört till de klentrogna. Men med åren varseblir man mysteriet, inte sant,
och då är man inte så säker längre. Inte säker alls. Hur kommer det sig
alltså att just vi, homo sapiens, blev de som utvecklade en genial hjärna,
medan aporna fortfarande den dag som är slår sig för bröstet och inte förmår
tänka en enda vettig tanke. Hur kommer det sig att tusen meteoriter rusar
omkring i rymden, men undviker just vår arma planet. Jättelika stenbumlingar
om en kilometers diameter. Varför träffas inte vi , varför drabbas inte
vi av det slutgiltiga nederlaget? Undergångsprofeter finns det gott om,
oja, men oavbrutet tvingas de ta tillbaka sina domedagar. Är det inte märkligt.
Människan ä r störst och vackrast! Vid dessa filosofisk väl genomtänkta
ord tar min son till orda och talar om för mig att jag inte behöver oroa
mig: - Jag ska hålla handen, lovar han och fortsätter: - För så är det ju,
hur genial du än är pappsen, ett är givet, du är inte odödlig. - Och inte
vackrast heller, lägger min dotter till. Vara till lags. Ibland får jag
för mig, att vara precis tvärtom. Vrenskas och vara jävlig istället. Elak
alltså. Det säjs ju att när man börjar damma igen tenderar man att antingen
bli snäll och vara till lags, eller elak och ovillig. Vid mogen. Jag undrar
om det inte är hög tid för mig nu att byta till elak.. |
Anpassad
vid mogen ålder